(På finska / Suomeksi: Kesäretki Örön linnoitussaarelle)
Varje sommar borde man övernatta åtminstone en natt i en stuga ute på landet. Vårt sommarstugeveckoslut för denna sommar, förmodligen det enda, tillbringade vi på ön Örö, en vecka före midsommar.
Eftersom vi numera inte längre har egen båt åkte vi med förbindelsebåten från Kasnäs till Örö. Kasnäs kan nås från Esbo på ca 2½ timme med bil. Båten går till Örö varje dag ungefär mitt på dagen och resan tar ca. en timme. Åtminstone denna sommar, den första då Örö är öppen för allmänheten, lönar det sig att boka plats på båten på förhand: åtminstone soliga lördagar är det sannolikt kö för att rymmas med på färjan. (Tidtabell och kontaktinformation.
Det lönar sig även att boka allt annat på förhand: övernattning, om man vill stanna på ön till nästa dag, måltiderna ifall man tänker äta i 12 tums restaurangen och plats på de guidade rundturerna. Vi bokade allt i början på april och allt gick bra, men vi hade inte beställt middag på förhand och fick inte plats i restaurangen så vi fick nöja oss med matsäck och halva pizzor som hade blivit över från lunchen i Kasnäs! Men det var inte så farligt, det passar ju bra ihop med iden om livet på en sommarstuga. Kanske även bättre än den gourmetmat, som restaurangen på Örö bjuder.
Man har flera övernattningsmöjligheter på ön, förutsatt att man gör bokningarna i tid. Det finns en del stugor, som stugan ”Käärmemurju” (ungefär ”ormboet” på svenska), som vi hamnade i: rum, kök och badrum, 100 euro per natt. Kanske lite dyrt för två personer, men det hade funnits plats för åtminstone 4 personer.
En sängplats i ett rum av vandrarhemsstandard skulle ha kostat ca. 30 euro per natt och tar man ett tält med sig, kan man övernatta gratis på ön. Nästa sommar lär det även finnas ett hotell på ön. Och man kan också välja att besöka ön bara för en eftermiddag (12:45 – 18:15).
De som övernattar bör notera att nyckeln till stugan/rummet får man (eller fick åtminstone när vi besökte ön) från restaurangen, så från hamnen bör du gå ca. ½ kilometer ända till ett långt rött hus höger om en öppen plats och gå in och anmäla dig där.
Ön har också en ny småbåtshamn med alla möjliga tjänster, så med egen båt kan man förstås komma till ön när som helst, men detta alternativ testade vi inte.
Hamnen, liksom hela ön, kommer nog att vara populär denna sommar och sannolikt också ganska välbesökt. Veckan före midsommar var den redan full med båtar!
Så vi var på Örö. Men vilken Örö? Vad är Örö och vad kan man göra på Örön?
Ryssarna befäste ön 1915 – 1917 då Finland fortfarande tillhörde Ryssland.
Och de lämnade ön oförstörd: enligt historien på grund av en flicka som
bodde i Rosala. Finländare började reparera de stora kanoner på ön 1929 och i början av fortsättningskriget i juni 1941 var de båda 12 tums kanoner på ön klara för användning. Och genast i slutet av juli behövdes de i slaget om Bengtskär och man sköt med kanonerna också mot Hangö och Russarö. Kanonerna har en otroligt räckvidd på 45 km, så att nå Bengtskär 14 kilometer från Örö var lätt!
En av dessa 12 tums Obuhov-kanoner är öppen för publik, även det massiva
laddningssystem under själva kanonröret kan besökas.
Ett par mindre 6 tums kanoner finns på södra delen av ön. (Länk mera om Örös historia på Örös egen hemsida.)
Armén har använt ön ända fram till i år, eller använder den egentligen fortfarande, för några byggnader: övervakningstornen på ön används fortfarande av armén och är inte tillgängliga för allmänheten. Som ett litet exempel från historien om armélivet på ön: den nuvarande överbefälhavaren i Finlands armé, som tjänade som rekryt på ön var till exempel inte så nöjd med maten, det kunde tex vara endast makaronisoppa. Och permission kunde man vänta i två månader. (Rekryten var nuvarande presidenten Sauli Niinistö).
För både beväringar och för stampersonal var en kommendering till Örö inte så eftertraktad på grund av öns avskilda läge. Det kunde gå flera månader mellan permissionerna. Det är kanske därför vägarna har namn typ Pitkä Ikävä (Långa längtan)och Lyhyt Ikävä (Korta längtan).
Och vägar finns det på ön! För besökande finns det ett par vandringsspår, ett till öns norra delar, och ett till öns södra delar, båda ca. 5 kilometer långa. Vi gick på två dagar totalt nästan 15 kilometer! En del av vägarna är kullerstenvägar, som byggdes redan för hundra år sedan, och en del idylliskt gröna vägar längs stranden och vägen från hamnen till 12 tums kasernområden är en asfaltväg. Om man inte gillar att gå kan man också cykla på ön (cykel kan hyras men bör förstås också bokas på förhand).
Öns unika och mångsidiga natur lockar att utforska ön till fots. På västra stranden växer bland annat den sällsynta strandkålen. På helikopterfältet mitt på ön finns några exemplar av den sällsynta backsippan, som i början av juni ser ut som överblomstrade maskrosor.
Rödaktig tjärblomster och timjan och ljung i samma färg senare på sommaren gör de öppna fälten speciellt lämpliga för fjärilar.
På våra promenader till de södra delarna av ön, när dagbesökarna redan hade lämnat ön, såg vi mårdhund och rådjur. Fjärilar finns det massvis av. Vi besökte inte de norra delarna av ön, men jag skulle trots det våga rekommendera att man börjar med södra delen, för åtminstone jag tyckte att vyn från södra spetsen över Östersjön och ända till Bengtskär
var alldeles storartad!
På söndagen gjorde vi, även om det regnade lite, en kort runda på de norra delarna av ön, men blev inte så förtjusta i vyerna och de gröna skogarna som på de södra delarna av ön. På ön finns massvis med fjärilsfällor där man samlar fjärilar för forskningssyfte.
Från Örö hade man kunnat ta båten direkt till Kasnäs, men först på kvällen, så vi valde den andra rutten, som var lite komplicerad: Örö – Rosala – Kasnäs. Komplicerad blir den på grund av att båten från Örö kommer till Kasnäs nära Vikingacentrum mitt i byn, men bilfärjan till Kasnäs går från Långnäs, 8 kilometer västerut, så man måste beställa en
taxi för denna sträcka, eller gå (läs spring): du har bara 1 timme och 15 minuter för det. Men det räcker väl för att också besöka Vikingacentrum om man väljer taxin, men vi skippade det eftersom det inte var så många år från vårt förra besök där.
När vi väntade på båten på Örö tittade vi på livet i hamnen och njöt av ”soldathemsmunkar” i det lilla cafét i hamnkontoret och kollade på varor i den lilla butiken, utan att köpa något den här gången.
Örö lockade att fotografera, så mycket, att jag även gjorde ett litet bildalbum med flera bilder: om du vill njuta lite mera om stämningen på Örö så följ också med på en bildtur.
I bildtexterna finns det också mera information om Örö (tyvärr bara på finska), bilder från vår stuga, också inomhus, och restaurang och några kartor på ön. Och här har du en karta med våra bilder på den, så du kan se var vi gick på ön.
